Laktosintolerans eller mjölkproteinallergi?

Laktosintolerans och mjölkproteinallergi förvirras ibland då de båda är kopplade till mjölk men de är egentligen två helt olika diagnoser. Gemensamt för båda är att många mjölkprodukter måste uteslutas ur kosten för att må bättre.

Mjölkproteinallergi


Helt olika orsaker

Mjölkproteinallergi, som också heter komjölksallergi, innebär att man är allergisk mot proteiner i komjölk (inte modersmjölk via amning). Kroppen reagerar med typiska tecken för allergi när man får i sig proteinet.

Laktosintolerans är inte en allergi. Vid laktosintolerans kan kroppen inte tillverka tillräckligt med enzymet laktas för att bryta ner mjölksocker (laktos) i mjölken. Laktos finns i både komjölk och i modersmjölk men att vara laktosintolerant redan från födseln (medfödd laktosintolerans) och därmed inte tåla modersmjölk, är mycket ovanligt.

Ibland liknande symptom

Vid mjölkproteinallergi får du typiska allergiska reaktioner till produkter med proteinet i:

  • Eksem
  • Nässelutslag
  • Kräkningar
  • Diarré
  • Ont i magen
  • Förstoppning
  • Dålig aptit
  • Blod i avföring

Vid allvarlig allergi kan du även få snuva, hosta, astma eller svårt att andas.

Vid laktosintolerans är symptomen fokuserade kring mage och tarm, kallas ibland mjölkmage:

  • Gaser
  • Diarré
  • Ont i magen
  • Ballongmage

Vilka drabbas?

Mjölkproteinallergi upptäcks oftast i ung ålder, ett tecken är att små barn inte går upp i vikt som de ska när de byter från amning till mjölkersättning. Oftast växer man ifrån allergin i skolåldern.

Den vanligaste formen av laktosintolerans uppstår ungefär i tonåren. Då har laktas nivåerna börjat sjunka sedan småbarnsåldern utan att ge tydliga besvär. Men i tonåren är nivåerna så låga att matsmältningsbesvär ger symptom.

Förmågan att bryta ner laktos, kroppens förmåga att göra laktas, kan du inte återfå utan lever med laktosintolerans livet ut. Ett undantag är vid sekundär laktosintolerans, när någon annan sjukdom (exempel celiaki) har skadat tunntarmen och laktosintolerans blir en konsekvens. Då kan du återfå förmågan att bryta ner laktos när den underliggande orsaken är behandlad.

Utredning med uteslutningsmetoden

För att ta reda på om du är laktosintolerant finns egentligen bara en metod – eliminering eller uteslutningsmetoden. Det betyder att du under omkring fyra veckor helt utesluter produkter som innehåller laktos ur din kost och ser om besvären förbättras.

Vid mjölkproteinallergi används samma metod, man utesluter produkter som innehåller mjölkprotein, men tillvägagångssättet är lite mer strukturerat. Efter elimination (två till fyra veckor) får du genomgå en så kallad provokation, då man återför mjölkprotein till kosten igen. Om du mår bättre under eliminationsperioden och får allergiska reaktioner under provokationen har du förmodligen mjölkproteinallergi.

Det finns också en del tester man kan göra för att undersöka mjölkproteinallergi. Det finns allergitest i form av blodprov och pricktest på huden. Dessa är dock inte helt tillförlitliga och det krävs oftast mer information, som hur du reagerar på elimination och provokation, samt din sjukdomshistorik för att ställa diagnos.

Behandling – välj rätt produkt för dig

Behandlingen vid laktosintolerans och mjölkproteinallergi är liknande, det gäller att utesluta produkter från din kost som innehåller det du inte tål (laktos eller mjölkprotein). För mjölkproteinallergiker är laktosfria produkter inte nödvändigtvis någon hjälp då de fortfarande kan innehålla mjölkprotein.

Vid laktosintolerans kan du också få hjälp av tabletter med laktas som du tar innan du ”måste” äta någonting med laktos. Det kan vara till exempel på en utlandsresa när du inte vet om det finns laktos i maträtten.

Både vid laktosintolerans och mjölkproteinallergi kan man behöva tillskott av kalcium då man utesluter många mjölkprodukter med kalcium.